Det är klart jag ska fortsätta kämpa.

Kanske kommer bli lite svårare, men jag måste.

Ska träffa honom imorron, hur nu det ska gå till utan att jag börjar storböla.

Men jag måste fortsätta.

No matter what I'll stand my ground
No matter what I'll be around
And if the Universe won't care
It matters not for me
Because in the end
I'll be free

Finns det nån egentlig poäng att bli firsk nu?

Hoppades ju på, att om han såg mig förändrad, när jag inte längre är Anas nickedocka, att han skulle vilja ha tillbaks mig. När allt kunde bli som förut.

Nu har han henne.

Varför kämpa nu? Varför vara fet och ensam?

Varförvarförvarför.

Han är tillsammans med henne.

'Förlåt att jag inte sa något innan, men ville inte göra dig ledsen'

Fanfanfanfan. Jävla gråthelvete.

'Regler' för denna vecka är:

Tillåtet:

Varma koppen men högst 80 kcal/protion.

Pepsi max.

Redbull sugarfree.

Kaffe.

Te.

Vatten.

Varma koppen 2 gånger om dagen. Varken mer eller mindre.

Känns lite lugnare nu, när jag har en riktig plan.

Känns lite bättre nu, för ska träffa M och Belle på torsdag.

Men jag är fortfarande för fet, men borde droppa lite iallafall.

Bara jag inte börjar hetsa och spy.

Och får INTE spy upp soppan.

Får väl bomma för toan eller något.

Nu ska jag iväg och köpa pepsi.

Kanske ska förklara mig litegrann..

Gjorde det idiotiska beslutet att väga mig imorse.

17,6 ligger mitt BMI på. Kan ni fatta 17,6!!!

Jävla äckelfetto. Det är precis det jag är.

Jag vill kela med Draco.

Skruva tillbaks tiden då Calippo fanns i mitt liv, sitta i hans box och gråta medans hans mjuka mule knuffade på mig som för att säga Var Inte Ledsen.

Ta tåget nånstans långt bort, eller bara över till köpenhamn. 

Vara i hans armar, när han viskar att allt blir bra.

Åka till ut till Belle och rida, för då finns inte dethära.

Vara smal.

(Grymt logiskt inlägg, tror inte att någon kommer fatta hälften av vad jag babblar om, men det gör ingenting)

Mitt internet begick självmord, men nu har jag laddat på det mobila.

Mår skit. Har mått rent åt helvete i två dagar nu. Och vad gör jag åt det?

Jo, planerar veckan.

Soppdieten i minst en vecka med start imorron.

Just nu känner jag bara för att lägga mig i ide eller något. Slippa tänka.

Dagen har varit.. blä.

Känns som om jag bara ätit hela dagen. Spytt 2 gånger. Behöll middagen, och min mage är gigantisk och svullen. Jag är äcklig.

Köpt nya ridbyxor och skor, skorna ser förjävliga ut och mina gigantiskt feta lår pressur ut byxorna. Om jag får bli medryttare till Belle så kommer alla spy när dom ser mig.

Kanske ska träffa mitt ex i helgen. Saknar att vara nära honom. Saknar.. allt.

Vet inte vad mer jag ska säga, ska återgå till deppandet och hoppas att någon vettig person loggar in på msn/smsar mig. Tills dess så ska jag fortsätta knarka The Cure och tycka synd om mig själv.

It was the sweetness of your skin
It was the hope of all we might have been
That filled me with the hope to wish
Impossible things
To wish impossible things

But now the sun shines cold
And all the sky is grey
The stars are dimmed by clouds and tears
And all i wish
Is gone away
All i wish
Is gone away

Bröt fastan imorse, för skulle ju provrida, och klarade det någerlunda bra. Ångest, men hanterbart.

Ang. provridningen.. Det gick bra :) Otroligt fin häst (eller d-ponny, om man ska vara noga) och kände att jag fick bra kontakt med henne, och med M och hennes mamma verkade inte ha något emot mig (om hon hade det så visade hon det inte iallafall), är rostig som fan på ridningen, men det gick ju ändå.

Trots att jag faktiskt skäms över min nuvarande teknik/sits/hand/osv men behöver ju lite mer tid att 'komma igång' igen och få rätt på mig. 

Anyway, det verkar som om jag faktiskt kommer få bli medryttare på Belle, och det verkar fan för bra för att vara sant, är grymt glad över det iaf ^^

Funderar fram och tillbaka på om jag ska äta något till middag eller inte, det friska i mig har vaknat till liv och säger att jag borde. Ana säger att med tanke på att jag 'bara' ätit frukost så kan jag lika gärna skippa hela dagen och få ut nånting av det. Det är en virvelvind av tusen olika känslor i mitt huvud just nu, så tänker sluta skriva nu eftersom att jag inte kommer kunna förklara ett dugg.