I vanlig ordning vaknar man överdrivet tidigt utan synbar anledning.

Ska först ut till Belle (själv för första gången) och sedan träffa exet och gå på bio med honom. Så vill han att efter vi hämtat ut biljetterna och väntar på att filmen ska börja ta något att äta. Och jag får visa upp in nya, friska sida.

Är livrädd, men det måste gå bra. Han måste få se att det faktiskt finns en -mitt namn- nu som inte är den ätstörda, självmordsbenägna tjejen han lämnade.

För så är det ju, faktiskt.

Woho, 2h sömn inatt. Jag blir galen på att aldrig få sova ordentligt längre!

Tror att det påverkar mig ganska mycket rent psykiskt också, eller så kanske det är att jag inte skött maten ordentligt.

Börjar typ gråta hela tiden utan anledning, inte storböla, men bara några tårar som börjar rinna. Vet inte ens varför jag känner mig så trasig idag/just nu, så kan ju inte direkt göra något åt det.

Lyckades tvinga i mig frukost iallafall, så det är ju något.

1. Jag vill bli frisk.

2. Jag saknar Honom.

3. Önskar att allt i mitt 'kärleksliv' var tvärtom

4. Vill att allt ska gå bra på måndag, så att jag får bli medryttare på Belle.

5. Önskar att mina vänner inte vänt mig ryggen, utan orkat se igenom depressionen.

6. Vetat vad jag ska göra med P, egentligen,

7. Att M inte tyckt att jag var en fet idiot (har ingen grund på detta, men antar)

8. Jag älskar Honom, om bara han kunde älskat mig med.

9. Vill döda Henne, och hennes syster.

10. Om jag vore smal..

11. Nej, inte tänka så..

12. Min 'vanliga' psykolog kommer snart tillbaka, saknar henne, pratar mycket hellre med henne än idioterna på äs-enheten.

13. Tell me that you love me again, tell me that you care..

13. Vad fan ska jag göra???

Har känt mig överdrivet melankolisk hela dagen sen jag kom hem. Har i princip bara legat i sängen och lyssnat på The Cure. Undantaget var att gå till konsum och köpa cigg/pepsi max/redbull sugarfree. 

Nu har jag precis ätit middag med familjen och känner mig äckligt mätt. När jag slutat äta efter halva portionen så sa min kära moder 'ät upp nu då', och det gjorde jag nästan. Med ett glas rödvin till. Känner mig så jävla äcklig och min mage är uppsvälld som om jag vore gravid. Men vägrar att spy. Är så sjukt trött på att stå hängande över toan. Jag vägrar.

Så dagens in är väl:

Frukost hos P: 2 rostmackor. 1 redbull sugarfree

Middag: 2 rödbetsbiffar (50 kcal var) och ca 100-150g potatisklyftor. 1 glas rödvin.

Egentligen så förstår jag ju, att det är inte så överdrivet mycket. Men är mätt.

Lär antagligen dränka mig själv i vin och läsa HP/DM resten av kvällen för att slippa undan verkligheten ett litet tag. För just nu orkar jag inte vara.

Följ min blogg med Bloglovin

P fyllde 20 igår, så var med henne hela dagen och sov där.

Vi hade det jättemysigt, hemlagad pizza (som jag inte åt direkt mkt av, och som sagt, vegan så ingen ost/liknande fettiga grejer, och hon vet 'hur jag är' och har själv varit det, så ingen press på hur mkt jag skulle äta osv), dela på en flaska vin och kollade film i varandras armar. Promenad i regnet med hennes hund, och allmänt mysigt och skönt.

Tills det var natt, jag kuned inte somna och fick sån panikångest att jag krossade mina stesolid, svalde och kedjerökte på balkongen i typ 2h innan jag kunde lugna ner mig och somna.

Vet inte vad som utlöste det, men allt kändes bara.. konstigt. Och det ska väl inte göra det när man ska somna med sin flickvän? Antagligen därför, för att det borde kännas rätt, men det gjorde det inte.

Exet ville ha med mig på bio idag, men det fanns inga platser. Så nån annan dag. Vet inte hur det känns. Vågar inte känna efter, och det är nog säkrast att jag inte gör det, orkar inte må skit just nu, efter typ 4h sömn inatt med.

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga, är dödstrött och vill bara stänga av helt. Vilket jag tror jag gör nu.

Hur ska jag kunna beskriva allt som hänt idag, alla känslor i ett inlägg?

1. Träffade ju M och Belle idag. Även om min ridning sög, så älskade jag varje sekund av det. Allt från att jag mötte upp M tills jag satt på tåget in till malmö.

2. Önskar verkligen att jag får bli medryttare 'på riktigt'. Verkar så, faktiskt. (Ps min höft gjorde svinont medans jag red, hade lite problem med den när jag skulle upp/ner för trapporna imorse t.o.m)

3. Fast skämdes lite inför M, som är så liten, smal och söt. Och när jag hade dendär ganska tighta tröjan på mig, så kan jag inte låta bli att undra hur fet hon tyckte jag var.

4. Åkte raka vägen till P efter att jag steg av tåget, tycker om henne otroligt mycket, och har saknat henne som fan. Men har ändå dåligt samvete över exet.

5. Maten har gått.. Okej. Fick inte i mig något frukost, men P hade gjort iordning tacos när jag kom hem till henne. ca 200 kcals. (är ju vegan, så inga kcalfyllda dippor, ost eller annat äckel) Och med tanke på hur jag sprungit runt hela dagen så känns det ändå okej.

6. M, om du läser dethär, hälsa din mamma att jag verkligen verkligen är seriös till att bli medryttare, även om jag är smått värdelös :$ (Du vet att jag behöver 'rida in mig själv' också, det är liksom 5 år sedan jag red ordentligt sist, så kommer bli bättre, jag lovar)

7. Jag är faktiskt ganska glad just nu, för en gångs skull.

Kan jag inte sova ordentligt? Seriöst, lyckades/tvingade mig somna vid 12 (woho!) och nu har jag varit vaken sedan 4 inatt. Så värdelöst.

Så, ska till M och Belle idag, och kommer antingen vara helt skev alt. hyper av att inte sovit ordentligt. Eller så kanske jag somnar på hästryggen xD

Funderar på att fixa någon form av frukost, har ätit ganska dåligt (ur frisk synvinkel) de senaste dagarna, så är smått yr/illamående/allmänt seg.

Problemet är att jag lyckats skaffa fram kläder som ser någorlunda okej ut, men ser totalt fetto ut i dom. Vilket ganska logiskt beror på att jag är fet, men det är inte poängen. Hum... 

Men ändå, fixa frukost.. Knäckebröd med nån dl sojamjölk och en redbull sugarfree?

Jo, så får det bli. Och en åksjuketablett såklart, ska ändå åka buss/tåg/buss i x antal evigheter. Men det är det värt..

Och antagligen träffa P efteråt, vet inte hur jag känner för det. Har ju (uppenbarligen) fortfarande känslor för mitt ex, men jag gillar (älskar?) verkligen henne.. Det känns så komplicerat. Och har inte träffat henne på evigheter känns det som, så saknar henne som fan.Men det känns ändå orättvist mot henne, att jag velar såhär..

Önskar att jag visste vad jag ville..

Nej, nu får jag tvinga i mig frukost (har verkligen ingen lust egentligen, trots att magen kurrar och det inte är något direkt fel på aptiten) och sedan spendera resten av tiden till att fixa till mig osv innan jag sticker. fast om jag kollar på klockan kanske jag hinner med liiite HP/DM också? (A)

Finns det nånting jag hatar så är det att inte kunna somna.

Så, vid 5-tiden så fick jag spel och överdoserade mina sömntabletter, vilket resulterade i att jag helt enkelt sov igenom min väckarklocka och inte hann till psyk idag. Känner mig ändå lite duktig, jag ringde faktiskt och fick en ny tid på fredag.

Inatt, när jag inte kunde somna så ställde jag mig på vågen igen. 17.3 hamnade mitt BMI på. Fortfarande cpsäcklohögt. Fan. Och jag ska inte väga mig. Fan.

Och exet ringde igår, skitkass mottagning, nånting om hans morfar som det inte gick att få liv i. Blev såklart inställt idag (tror jag?) och är grymt orolig. Vill inte att han ska må dåligt, önskar att det fanns något jag kunde göra...