1. Jag vill bli frisk.

2. Jag saknar Honom.

3. Önskar att allt i mitt 'kärleksliv' var tvärtom

4. Vill att allt ska gå bra på måndag, så att jag får bli medryttare på Belle.

5. Önskar att mina vänner inte vänt mig ryggen, utan orkat se igenom depressionen.

6. Vetat vad jag ska göra med P, egentligen,

7. Att M inte tyckt att jag var en fet idiot (har ingen grund på detta, men antar)

8. Jag älskar Honom, om bara han kunde älskat mig med.

9. Vill döda Henne, och hennes syster.

10. Om jag vore smal..

11. Nej, inte tänka så..

12. Min 'vanliga' psykolog kommer snart tillbaka, saknar henne, pratar mycket hellre med henne än idioterna på äs-enheten.

13. Tell me that you love me again, tell me that you care..

13. Vad fan ska jag göra???

Har känt mig överdrivet melankolisk hela dagen sen jag kom hem. Har i princip bara legat i sängen och lyssnat på The Cure. Undantaget var att gå till konsum och köpa cigg/pepsi max/redbull sugarfree. 

Nu har jag precis ätit middag med familjen och känner mig äckligt mätt. När jag slutat äta efter halva portionen så sa min kära moder 'ät upp nu då', och det gjorde jag nästan. Med ett glas rödvin till. Känner mig så jävla äcklig och min mage är uppsvälld som om jag vore gravid. Men vägrar att spy. Är så sjukt trött på att stå hängande över toan. Jag vägrar.

Så dagens in är väl:

Frukost hos P: 2 rostmackor. 1 redbull sugarfree

Middag: 2 rödbetsbiffar (50 kcal var) och ca 100-150g potatisklyftor. 1 glas rödvin.

Egentligen så förstår jag ju, att det är inte så överdrivet mycket. Men är mätt.

Lär antagligen dränka mig själv i vin och läsa HP/DM resten av kvällen för att slippa undan verkligheten ett litet tag. För just nu orkar jag inte vara.

Följ min blogg med Bloglovin

P fyllde 20 igår, så var med henne hela dagen och sov där.

Vi hade det jättemysigt, hemlagad pizza (som jag inte åt direkt mkt av, och som sagt, vegan så ingen ost/liknande fettiga grejer, och hon vet 'hur jag är' och har själv varit det, så ingen press på hur mkt jag skulle äta osv), dela på en flaska vin och kollade film i varandras armar. Promenad i regnet med hennes hund, och allmänt mysigt och skönt.

Tills det var natt, jag kuned inte somna och fick sån panikångest att jag krossade mina stesolid, svalde och kedjerökte på balkongen i typ 2h innan jag kunde lugna ner mig och somna.

Vet inte vad som utlöste det, men allt kändes bara.. konstigt. Och det ska väl inte göra det när man ska somna med sin flickvän? Antagligen därför, för att det borde kännas rätt, men det gjorde det inte.

Exet ville ha med mig på bio idag, men det fanns inga platser. Så nån annan dag. Vet inte hur det känns. Vågar inte känna efter, och det är nog säkrast att jag inte gör det, orkar inte må skit just nu, efter typ 4h sömn inatt med.

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga, är dödstrött och vill bara stänga av helt. Vilket jag tror jag gör nu.