Just nu är jag helt slut. För en timme sedan blev ångesten för mycket.

Tog min stesolid (att jag tog gaanska mkt över min redommenderade behöver kanske inte nämnas) och gick ut. Promenad skulle det vara, Skiftade mellan att gå snabbt, powerwalka, springa, och allt däremellan. Tills dom sista 500 metrarna hem då jag inte kunde göra mer än att gå normalt för var helt utmattad.

Nu så känns det som om jag lyckats rymma från ångesten, regnvädret som kom över mig när jag var ute renade mitt sinne litegrann, och stessen har börjat verka. Just nu råder frid i mitt huvud.

Dagens intag är:

Frukost: Havregrynsgröt

Lunch: 2 mackor med smör (ville spy men lyckades låta bli)

Middag: 'Jag har huvudvärk' översättning: 'Jag har grym ångest och kan inte äta'

Tror inte det blir mer idag, är rädd att väcka ångesten igen, och vill för en gångs skull känna tomheten i magen. Bara en sista gång. 

Snart ska jag hoppa i duschen, ska bara hälla i mig lite pepsi max för att döda huvudvärken (misstänker brist på koffein).

Hoppas att er dag varit bättre än min.

Jag är en idiot. Var och köpte cigg, och på vägen hem sattes låten 'While your lips are still red' igång, och för första gången på typ ett halvår stängde jag inte av den.

Nu kan jag inte sluta gråta. Gråta över hur fuckat allting är, hur mycket jag saknar honom, hur fet och äcklig jag är, hur mycket jag saknar honom, hur jag inte verkar kunna bli frisk, hur mycket jag saknar honom..

Det var den låten, när vi precis börjat snacka med varandra i skolan, han skickade den till mig med löftet att det var den enda av de ''nya'' Nightwishlåtarna som inte sög, det var den låten som fick mig att först förstå att jag var kär i honom, hur han för lite över 2 år sedan förklarade att han tänkte på mig när han hörde den..

Nu ska jag fortsätta deppa ihop över detta.

Sweet little words made for silence
Not talk
Young heart for love
Not heartache
Dark hair for catching the wind
Not to veil the sight of a cold world

Kiss while your lips are still red
While he`s still silent rest
While bosom is still untouched
Unveiled on another hair
While the hand`s still without a tool
Drown into eyes while they`re still blind
Love while the night still hides the withering dawn